Markus Holgersson, 35, la skorna på hyllan efter säsongen 2019, då han startade alla matcher för Helsingborgs IF i Allsvenskan.

Försvararen landade på 352 tävlingsmatcher i sex olika länder och berättar för Fotbolltransfers.com om tiden efter fotbollen.

– När det är bra väder och man ser gräsplanerna är det klart att man känner en saknad. Mest saknar man att tävla, att känna adrenalinet, att utmana sig själv och ligga på en hög nivå.

Är det lättare att acceptera ett liv utan fotboll i och med coronakrisen?

– Kanske. Det finns ju inte särskilt mycket fotboll nu, men samtidigt har jag hoppat på ett nytt jobb, så det har ändå varit fullt upp och en smidig övergång. Jag jobbar på Råå Bryggeri där jag säljer öl. Det är en ganska liten arbetsplats och man får göra lite av allt. Då lär man sig oerhört mycket.

På frågan om var Holgersson trivdes allra bäst under karriärens gång menar han att det är svårt att svara på.

– Jag har trivts på nästan alla ställen. Tar man Helsingborg är det ju hemma och det passade bra att flytta hem. Sedan har vi USA. Att leva och bo i en så fantastisk stad som New York med alla de möjligheterna var ett jäkla bra komplement till fotbollslivet.

Och där i New York Red Bulls fick du spela med Thierry Henry…

– Han hade kanske inte snabbheten kvar, men även om man visste att han alltid skulle bryta in med högern och placera den i bortre gick det inte att stoppa honom. Mest imponerande var hans timing. Han kom in rätt i situationerna, hittade ytor och var alltid där. Han var hela tiden steget före i sin speluppfattning, säger Holgersson till Fotbolltransfers.com och fortsätter:

– Det är lite samma med Henrik Larsson, som också har den timingen. Sedan spelade jag ju med Juninho också i New York. Sättet han slog frisparkar… Vi var på träningsläger i Orlando en gång och både han och Henry stod och slog frisparkar. Målvakten hade ingen chans mot Juninho. Han hade den den touchen som Ronaldo sedan vidareutvecklade. Han var först med den.

Efter USA flyttade försvararen till Wigan, där speltiden var bristande men tiden desto bättre.

– Då var jag egentligen som bäst fotbollsmässigt, men jag fick inte spela så mycket. Ändå trivdes jag jäkligt bra med allt runtomkring. Sedan blev det Cypern och där fick man testa sitt tålamod, känna på en kultur där man för resten av livet förstod att saker kan bedrivas på olika sätt. Det var inte lika organiserat som i Sverige eller England, utan mer av ”mañana, mañana”-stilen.

När Holgersson tog flyttlasset till Ålborg slogs han av en ganska skrämmande tanke.

– I Danmark gick det okej fotbollsmässigt, men eftersom jag hade varit på toppen och nu var på väg ner kom jag till insikt med att jag kanske inte kommer så mycket högre i min karriär. Under hela karriären hade man krigat för att komma upp och ta steg för steg. Plötsligt kände jag att steget inte fanns länge. Det var en tuff insikt, men en viktig sådan också.

Efter en sista utlandsvända, i Spanien, var det dags för återkomst till Sverige.

– Det var en härlig tid i Spanien, i Lorca FC. Det var sol och man fick se den spanska kulturen och spela i Segunda. Därefter bar det av hemåt och man fick ta upp HIF i Allsvenskan och stabilisera laget däruppe.

Finns det något val du ångrar?

– Det är egentligen två. Det första är när jag lämnade Helsingborg för USA, eftersom jag hade ett alternativ i Tyskland som kanske var bättre. Å andra sidan var USA kanske bättre sett till erfarenhet, så det är svårt att säga, säger Holgersson till Fotbolltransfers.com och fortsätter:

– Det andra var när jag skulle lämna Wigan. Då hade jag ett kontraktsförslag från ett spanskt lag, men valde att träna med Huddersfield. De valde sedan att inte skriva kontrakt med mig, så jag förlorade de båda alternativen.

Vilken spansk klubb var det?

– Teneriffa.

Där hade du levt ett ganska okej liv.

– Absolut, framför allt fotbollsmässigt. Det var på väg upp till La Liga. Hade jag valt Teneriffa hade jag ju kommit till Spanien tidigare i stället för senare och kanske fått vara på den stora scenen, men samtidigt ångrar jag inget särskilt mycket. Jag gläds över att ha haft en fantastisk karriär.

Resan genom fotbollens värld har dessutom fått Holgersson att växa som människa, menar han.

– Om man får stanna på olika ställen och uppleva olika kulturer lär man sig att uppgifter kan lösas på olika sätt, att fotboll kan spelas på olika sätt. Man blir mer öppensinnad, får perspektiv och blir lite mer anpassningsbar. Jag är jäkligt glad över att fotbollen har gett mig alla de här erfarenheterna. Det fanns en tjusning med allihopa.

Läs även FT:s långa och exklusiva intervju med Markus Holgersson om proffslivet i USA från 2013.