Kevin Ackermann, 18, var BK Häckens mittfältstalang som var klar för Fiorentina, vilket klubben meddelade i november 2018.

Efter läkarundersökningen upptäcktes dock ett hjärtfel, affären rann ut i sanden och karriären sades vara över.

I april förra året opererades Ackermann och för nästan fyra månader sedan skrev han på för Örgryte IS, efter att ha brutit med Häcken.

För Fotbolltransfers.com berättar han nu om den tuffa resan, hur ödet ville annorlunda – och vägen tillbaka.

– Allt händer av en anledning. Jag har haft tillit till Honom däruppe och tror att det var menat så här. Det var menat att en övergång till Fiorentina nästan blev av för att jag skulle hitta mitt hjärtfel. Jag tror på processen. Nu är jag i en bra klubb, med en bra tränare och sportchef, och kan utvecklas för att ta klivet som jag suktat efter så länge.

Och drömmen är densamma?

– Absolut, jag har väldigt höga mål och vill fortfarande utomlands. Nu gör jag det bästa av situationen och även om det är speciella tider i och med corona så ser jag det från den ljusa sidan. Jag var borta hela förra året och får nu en ordentlig chans att bygga upp min kropp och kondition och få upp självförtroendet ännu mer.

Just självförtroendet stukades när Ackermanns flytt till den italienska klubben stoppades.

– Just där och då… Jag skulle ljuga om sa att jag mådde bra. Det handlade inte om att jag började avundas andras framgångar, utan mer att: ”Okej, jag kanske aldrig kommer få spela fotboll igen. Min dröm är på väg att försvinna.” Nu ser jag det på ett annat sätt, säger han till Fotbolltransfers.com och fortsätter:

– Jag får spela fotboll, vilket jag är oerhört tacksam över till Gud varje dag. Jag har varit ganska långt fram i min årskull och nu är det många som kommer ikapp, så det blir en annan typ av utmaning. Därför är det viktigt att behålla lugnet. Jag vet vad jag kan och ska ta fram det samtidigt som jag bygger självförtroendet.

Är det lätt att bli mer troende och religiös i tuffa tider?

– Absolut, många vänder ju sig till högre makter och tror att det finns något större. Jag har alltid varit troende, men under året som gått växte min tro. Man känner sig så hjälplös och kunde inte påverka det som hände. Det var i någon annans händer. Men jag tror verkligen att det som händer är menat.

Ackermann gör ingen hemlighet av att stödet från nära och kära vägde tungt.

– Det har varit extremt bra. Jag har haft turen att växa upp i en fantastisk familj. Jag har vänner som haft min rygg och en fantastisk flickvän. När jag låg i Belgien efter operationen var familjen där, flickvännen kom ner och även en polare. Det är så mycket lättare att hantera motgångar när man har folk vid sin sida. Man känner sig starkare när man vet att de är där. Man är inte ensam, avslutar han.