Sebastian Giovinco är numera tongivande i Toronto FC, men italienaren blickar tillbaka mot ungdomsåren i Juventus.

– Min familj hade inte mycket. Vi bodde bara 25 kilometer från Stadio delle Alpi, men hade aldrig biljetter till a-lagets matcher. Vi hade inte råd med det, eller med fotbollströjor. Min pappa, som var låssmed, var tvungen att spara en hel årslön för att ha råd med mitt första par fotbollsskor, säger Giovinco till The Players Tribune och fortsätter:

– När jag var 15 eller 16 fick jag knapert med speltid och på de flesta bilresorna hem från träning och match satt jag och grät. En dag stannade pappa bilen och sa att han inte kommer att köra mig till träningen i morgon. När jag frågade varför sa han att han inte tar mig dit för att gråta. Okej, tänkte jag. Jag ska inte gråta. Bara jobba hårt. Och vinna.

Ur den motgången växte en starkare Giovinco fram.

– Seger var det enda som räknades i klubben. Inte tårar, inte något annat. Det är så mentaliteten ser ut i Juventus. Det är ganska enkelt - vinn. Du lär dig respekt och att vinna med respekt, och i slutändan handlar allt om en sak: att vinna. Det präntades in i mig - du ska bara vinna.

Som 20-åring, i maj 2007, fick Giovinco sedan debutera för a-laget.