Sören Åkeby, 68, var tränare för Östersunds FK i division 2 Norrland för 21 år sedan.
Sören Åkeby: "Jag har ett jättehjärta för Östersund"
Foto: Nils Jakobsson/Bildbyrån
Han är tillbaka i Östersunds FK. Nu resonerar Sören Åkeby kring valet, rollen och karriären i stort.
Förra veckan meddelade klubben att han återvänder och kliver in i sportkommittén.
I en intervju med Fotbolltransfers.com berättar Åkeby om sitt val och hur det gick till.
– Jag tränade klubben 1999 och flyttade sedan tillbaka till Stockholm, men har hållit kontakten med flera goda vänner däruppe. Redan förra hösten frågade de om jag kunde komma in och hjälpa till med den sportsliga biten, men då tackade jag nej. Vi sa att vi skulle höras i år. De hörde av sig och då löste vi det.
Hur ser din roll ut?
– Eftersom jag inte kan flytta upp då min fru har en sjukdom kommer jag att jobba hemifrån, men självklart åka upp då och då. Jag kommer att titta på matcher och hjälpa till att sätta upp en trupp, även om Ian (Burchnall) har sista ordet. Det är viktigt att han får de spelare han uttrycker att han vill ha. Vi i kommittén får hjälpa till med att leta och svara på fotbollsfrågor. Jag blir lite av ett bollplank och en resurs till Ian och föreningen.
Skillnaden mellan ÖFK 2020 och ÖFK 1999 är givetvis stor, berättar Åkeby.
– Jag var ju brandman på den tiden och hade tränat Nacka FF i fyra år. Jag tog tjänstledigt från brandkåren och flyttade upp medan familjen bodde kvar i Stockholm. Då hade ÖFK gjort en satsning där man skulle försöka komma upp i seriesystemet och alla klubbar i Östersund skulle vara tillgängliga med sina spelare, men det var de inte. De hade sina revir runt klubbarna, säger han till Fotbolltransfers.com och fortsätter:
– Första träningen jag hade var vi sju eller åtta man, men till slut blev det bra. Harmonin var bra, spelet bra och när jag lämnade under säsong tog Janne Westerlund över och ÖFK vann serien. På den tiden fick man dock lov att kvala upp, vilket var jäkligt konstigt när man vinner en serie. De missade uppflyttning, men jobbade på. Några tränare klev in, och sedan Graham Potter. Han gjorde ett fantastiskt jobb och föreningen blomstrade. Sedan vet vi hur sagan ser ut.
Hur ser du på turerna kring Daniel Kindberg?
– Han har gjort fantastiska saker för Östersund och då blir det tyvärr lite tråkigt när de andra bitarna kommer fram. Man får inte riktiga den goda känslan av det. Men man får inte glömma bort allt gott han gjort för klubben. När det andra uppdagades tyckte folk mycket skit, vilket är tråkigt med tanke på att han har byggt upp ÖFK och gjort ett fantastiskt jobb i en fantastisk resa, säger Åkeby och fortsätter:
– Klubbar styrs av sin ekonomi och då kan det hända att det strular lite, och jag är inte riktigt insatt i hur ÖFK trasslade till det för sig själva. Sedan bryr jag mig inte så mycket heller. Jag har ett jättehjärta för Östersund. Det är en väldigt gemytlig klubb och jag har haft så bra vänner däruppe. Fjolåret, där man trots allt hängde kvar, har man lagt bakom sig och vad jag vet och hört är det jättefin harmoni i gruppen. Man kan inte älta, utan måste vända blad.
För Åkebys del lär det inte bli fler tränaruppdrag i rampljuset.
– På toppnivå är det kanske helt över. Utan tvekan. Jag tränar ett division 3-lag i Hanviken där jag bor, mest för att jag tycker att det är roligt att som pensionär kunna utbilda och utveckla ungdomar. Jag tror att jag kan förmedla mycket om fotboll på ett bra sätt med min erfarenhet, säger han till Fotbolltransfers.com och fortsätter:
– Jag tror inte att jag kommer att stå längst fram längre, men absolut i bakgrunden, där jag kan titta på spelare och på motståndare. Jag hoppar nog över att stå längst fram. Det har jag gjort så länge, i så många år. Men… Man ska aldrig säga aldrig.
Nemrud Kurt
Foto: Nils Jakobsson/Bildbyrån
Sören Åkeby: "Jag har ett jättehjärta för Östersund"
Han är tillbaka i Östersunds FK. Nu resonerar Sören Åkeby kring valet, rollen och karriären i stort.
Sören Åkeby, 68, var tränare för Östersunds FK i division 2 Norrland för 21 år sedan.
Förra veckan meddelade klubben att han återvänder och kliver in i sportkommittén.
I en intervju med Fotbolltransfers.com berättar Åkeby om sitt val och hur det gick till.
– Jag tränade klubben 1999 och flyttade sedan tillbaka till Stockholm, men har hållit kontakten med flera goda vänner däruppe. Redan förra hösten frågade de om jag kunde komma in och hjälpa till med den sportsliga biten, men då tackade jag nej. Vi sa att vi skulle höras i år. De hörde av sig och då löste vi det.
Hur ser din roll ut?
– Eftersom jag inte kan flytta upp då min fru har en sjukdom kommer jag att jobba hemifrån, men självklart åka upp då och då. Jag kommer att titta på matcher och hjälpa till att sätta upp en trupp, även om Ian (Burchnall) har sista ordet. Det är viktigt att han får de spelare han uttrycker att han vill ha. Vi i kommittén får hjälpa till med att leta och svara på fotbollsfrågor. Jag blir lite av ett bollplank och en resurs till Ian och föreningen.
Skillnaden mellan ÖFK 2020 och ÖFK 1999 är givetvis stor, berättar Åkeby.
– Jag var ju brandman på den tiden och hade tränat Nacka FF i fyra år. Jag tog tjänstledigt från brandkåren och flyttade upp medan familjen bodde kvar i Stockholm. Då hade ÖFK gjort en satsning där man skulle försöka komma upp i seriesystemet och alla klubbar i Östersund skulle vara tillgängliga med sina spelare, men det var de inte. De hade sina revir runt klubbarna, säger han till Fotbolltransfers.com och fortsätter:
– Första träningen jag hade var vi sju eller åtta man, men till slut blev det bra. Harmonin var bra, spelet bra och när jag lämnade under säsong tog Janne Westerlund över och ÖFK vann serien. På den tiden fick man dock lov att kvala upp, vilket var jäkligt konstigt när man vinner en serie. De missade uppflyttning, men jobbade på. Några tränare klev in, och sedan Graham Potter. Han gjorde ett fantastiskt jobb och föreningen blomstrade. Sedan vet vi hur sagan ser ut.
Hur ser du på turerna kring Daniel Kindberg?
– Han har gjort fantastiska saker för Östersund och då blir det tyvärr lite tråkigt när de andra bitarna kommer fram. Man får inte riktiga den goda känslan av det. Men man får inte glömma bort allt gott han gjort för klubben. När det andra uppdagades tyckte folk mycket skit, vilket är tråkigt med tanke på att han har byggt upp ÖFK och gjort ett fantastiskt jobb i en fantastisk resa, säger Åkeby och fortsätter:
– Klubbar styrs av sin ekonomi och då kan det hända att det strular lite, och jag är inte riktigt insatt i hur ÖFK trasslade till det för sig själva. Sedan bryr jag mig inte så mycket heller. Jag har ett jättehjärta för Östersund. Det är en väldigt gemytlig klubb och jag har haft så bra vänner däruppe. Fjolåret, där man trots allt hängde kvar, har man lagt bakom sig och vad jag vet och hört är det jättefin harmoni i gruppen. Man kan inte älta, utan måste vända blad.
För Åkebys del lär det inte bli fler tränaruppdrag i rampljuset.
– På toppnivå är det kanske helt över. Utan tvekan. Jag tränar ett division 3-lag i Hanviken där jag bor, mest för att jag tycker att det är roligt att som pensionär kunna utbilda och utveckla ungdomar. Jag tror att jag kan förmedla mycket om fotboll på ett bra sätt med min erfarenhet, säger han till Fotbolltransfers.com och fortsätter:
– Jag tror inte att jag kommer att stå längst fram längre, men absolut i bakgrunden, där jag kan titta på spelare och på motståndare. Jag hoppar nog över att stå längst fram. Det har jag gjort så länge, i så många år. Men… Man ska aldrig säga aldrig.
Nemrud Kurt